Fyra frågor

Kyrkoledare Lasse Svensson

Kyrkostyrelsens ordförande Susanne Rodmar

1.

Utifrån era helikopterperspektiv – vad har varit de största förändringarna i vår kyrka de två senaste verksamhetsåren?

– Det fortsatta arbetet med integration av asylsökande och konvertiter har varit viktigt och tagit stor plats. Det har ju inte börjat under den här verksamhetsperioden utan tog fart redan för fyra år sedan hösten 2015 när många människor flydde till Sverige. Det syns tydligt i församlingarnas arbete. Idag är kontakten med nya svenskar och konvertiter också en del av vår tillväxt. I frågan kring konvertiter har vi också haft flera kontakter med Migrationsverket och bedrivit ett aktivt påverkansarbete, säger Lasse och Susanne tillägger:

– För några år sedan var arbetet med flyktingar och asylsökande något nytt för oss, men idag har det blivit en del av församlingarnas vardag.

Lasse pekar också på ett område som förändrat Sverige och vår omvärld.

– Församlingarna blir alltmer uppmärksamma på att vi lever i ett mångreligiöst samhälle och att vi är en röst bland många. Det gör att vi måste vara tydligare med vilka vi är och hur vår identitet ser ut. Det blir också ett missionellt fokus där vi får arbeta med hur vi berättar vi om vår tro för andra till exempel.

Detta fokus har bäring på ett annat prioriterat område för Equmeniakyrkan som både Lasse och Susanne gärna lyfter:

– Det församlingsgrundande arbetet och nya församlingsplanteringar handlar i grunden också om hur vi möter nya människor och får församlingar att växa och utvecklas; och att vi ibland startar helt nya verksamheter, säger Lasse och vidgar perspektiven ytterligare.

– Jag tänker också på samhällsklimatet. Att tro och religion allt oftare idag ses som en privatsak. Här har vi en viktig uppgift att visa att vi är en kyrka som bryr oss om hela livet, även livet tillsammans i Sverige. Våra partiledarutfrågningar i Vårgårda var ett gott exempel på att vi också engagerar oss i samtalet om vilket samhälle vi vill ha och leva i.

– Dessutom är det så att antalet troende i Sverige har ökat under senare år. Där har migrationen förändrat kartan en del och troende med olika hemvister blivit mer synliga, säger Susanne.

Ett annat område som både Lasse och Susanne lyfter är kyrkostyrelsens arbete under verksamhetsperioden med Equmeniakyrkans kyrkosyn och identitet.

– När det gäller kyrkosyn och arbetet med hur vi ser på vår kyrka, handlar det om att stärka och bygga ett vi, där också det ekumeniska arbetet och landskapet är viktigt. Vi är inte Svenska kyrkan och vi är inte Pingströrelsen. Vi är en folkrörelsekyrka med lekmannaprofil med en tydlig teologi i fokus och en god ordning – och den behöver vi odla, säger Lasse.

Båda vill lyfta fram det ekumeniska arbetet i det här sammanhanget som en viktig del av Equmeniakyrkans kyrkosyn och identitet.

– Att vi arbetar ekumeniskt till exempel aktivt i Sveriges Kristna Råd är en del av vår identitet, det är tecken på vilken sorts kyrka vi vill vara, säger Susanne.

2.

På vilka områden har Equmeniakyrkan fått mest genomslag i omvärlden?

– Jag tänker mest på församlingarnas arbeten, det är ju där det händer! Det blir tydligt inte minst i de diakonala perspektiven. Det diakonala arbetet i dess bredaste form är också en del av våra församlingars och kyrkans arbete att bygga det goda samhället. Vi har nog under de senaste åren taggat upp när det gäller vårt engagemang i samhällsfrågor. Det gäller inte bara flyktingar som vi talat om tidigare, utan frågor kring klimat och till exempel psykisk ohälsa bland barn och unga, säger Lasse.

Det opinionsbildande arbetet är också ett viktigt område där kyrkan kan göra sin röst hörd menar både Lasse och Susanne.

– Vårt engagemang i Almedalen och Vårgårda, där vi både syns och hörs, ger oss nya kontaktytor och det tror jag bygger förtroende och respekt. Det kommer också medföra att vi efterfrågas mer, säger Lasse och Susanne ger ett exempel på detta.

– Just det hände till exempel efter valet när Sveriges Kristna Råd tog initiativ till Bön för Sverige. Då ställde media frågan; Varför be för Sverige? Hur funkar bön? Plötsligt kan sådana frågor ställas, säger Susanne och Lasse ger fler exempel:

– I rollen som del i presidiet i SKR har detta märkts tydligt. 2017 då jag var ordförande initierades Juluppropet som fick ett betydande genomslag även i media.

Både Lasse och Susanne menar att Equmeniakyrkans engagemang i samhällsfrågor under verksamhetsperioden tagit viktiga steg framåt.

– Jag tycker att Equmeniakyrkan har varit mycket engagerad i frågor kring mänskliga rättigheter, genusfrågor och det gäller även vår barn- och ungdomsorganisation Equmenias arbete. bland barn och unga med bland annat psykisk ohälsa, säger Lasse.

3.

Vilka lärdomar har gjorts i de sammanhang ni har funnits som påverkat planeringen för nästa verksamhetsperiod?

– En sådan handlar om de regionala träffar som vi haft före kyrkokonferensen och gett möjlighet att förbereda frågor i konferensen och t ex samtala om de motioner som kommit in och att göra det i ett lite mindre sammanhang. Det tror jag har skapat större delaktighet än tidigare, säger Susanne och Lasse tillägger:

– Jag ser dessa mötesplatser som en inlyssnande fas som är oerhört viktig för oss.

– Hur blir församlingarna mer delaktiga i verksamhetsplanen är en fråga som kyrkostyrelsen har lyft och den har aktualiserats under regionfester och i de nya regionråden som kommer ersätta förtroenderåden. Det är en lärdom vi dragit att de behövde en annan struktur. säger Susanne och lyfter ett annat område som lett till ökade satsningar:

– En sådan lärdom är att det idag finns anställda samordnare för det församlingsgrundande arbetet för att kunna hålla ihop verksamheter av olika slag.

En lärdom gäller också Equmeniakyrkans verksamhetsplan.

– Vi vill att det ska bli enklare för församlingarna att följa verksamhetsplanen och budgeten och allt det som sedan ska resultera i en verksamhetsberättelse. Det ska bli enklare att se vad vi arbetar med, hur satsningar följs upp och vilka lärdomar vi drar av allt vi gör. Till allt detta krävs bra verktyg, säger Lasse.

Både Lasse och Susanne lyfter viktiga framtidsfrågor som handlar om utbildning av pastorer och diakoner och hur de ska räcka till för församlingarnas behov i framtiden.

– Vi vet idag att många församlingar säger att man inte hittar medarbetare. Därför söker vi nu nya spår. Vi har 522 församlingspastorer i tjänst. Men ser man på hur många som har vigselbehörighet i Equmeniakyrkan så är det 1250 pastorer! Någonstans finns det 700 pastorer tänker vi. Många av dem är säkert pigga pensionärer, dels arbetar en del av dem i annan tjänst. Vi tror att vi i verksamhetsplanen både kan lyfta fram dem och inte minst, öka vår omsorg om och kontakt med dem, säger Susanne och Lasse hakar på:

– Dels kommer vi att pröva att arbeta med pastorat, som är en väl spridd metod i många andra kyrkor i världen. Vi kallar det för Växtpooler där flera församlingar kan hjälpas åt. Vi har idag nästan 250 församlingar som har 25 medlemmar eller färre. Det är en rätt stor andel av vår kyrkas församlingar som är så små. Därför behöver vi finna nya sätt att samverka.

– Många församlingar har inte någon anställd alls, flikar Susanne in.

En mycket positiv erfarenhet under verksamhetsperioden som båda lyfter fram har varit storsatsningen på Markusåret som gjordes för att aktualisera och inspirera till ett ökat bibelläsande.

– Det är en viktig lärdom att vår satsning Markusåret blev så lyckad och uppskattad av församlingarna. Det ska vi därför göra om med Apostlagärningarna i fokus med start från och med kyrkokonferensen i år. Nu kommer vi ha temat ”Till jordens yttersta gräns”, säger Lasse och berättar att detta temaår får ett internationellt fokus. Han fortsätter:

– Vi har ju ett stort och viktigt internationellt arbete som är en del av vår kyrkas DNA. I den enkät vi nyligen gjort finns det tecken på att det internationella engagemanget minskar, något också insamlingarna pekar på. Undersökningen visar på önskemål från församlingar om besök från inspiratörer som kan berätta om vårt internationella arbete. Det tar vi nu med oss in i nästa verksamhetsperiod.

4.

Vad tänker ni kring att existentiella frågor är så levande för folk i allmänhet idag – men att så få knackar på dörren till våra kyrkor? Är vi inte i samklang med vår tid?

– Den tiden är förbi då församlingar trodde att man kan säga ”kom till oss och bli som vi”. Våra församlingar vill vara till för människor som finns runtomkring och vet att folk är olika! Däremot tycker jag vi ska räta på oss för vi har mycket att erbjuda. Jag önskar att vi kunde vara lite mer frimodiga. Idag när människor till exempel betalar resebyråer för att pilgrimsvandra, åka på retreater eller uppleva tystnad och stillhet – har vi ju själva stor erfarenhet av det människor längtar efter. Så visst har vi som kyrka mycket att erbjuda människor, säger Lasse.

– Jag håller med Lasse. Kanske handlar det om att vårt självförtroende sviktar lite. Eftersom jag till vardags arbetar med den andliga vården i Kriminalvården vet jag hur uppskattad och efterfrågad den och de själavårdande samtalen är.  Vi borde visa fler människor på den möjligheten, säger Susanne.